Mi han detto che i preparativi per il film fervono… lo
chiamano “Il giorno più lungo”.
Costumi, musiche, trucchi e luci,
come su un palco di teatro. Il copione c’è (non è che si capisca molto, eh), ma
come al solito verrà cambiato ed arricchito d’ogni idea…. questa volta proprio
davanti ad una telecamera. Bisogna aver fiducia cieca nel regista!
Chissà se quei birbanti del Gatto e
la Volpe son pronti?! Che dire… sempre così loro! Pare non faccian nulla, ma poi
alla fine son sempre i più bravi! Meno male che ci sono: il loro è un valore
aggiunto ad ogni spettacolo.
E le comparse?
Quante saranno mai?
Ah, a me
l’oste pare un furbacchione... Io non l’ho mai visto quello là…
Si dice che la
fata, in occasione dell’evento, voglia sfoggiare una chioma turchese… io non ci
credo! Sarà vero? Fa un po’ effetto “Lollo”, ma a lei starà bene.
Il grillo s’è sperso… però se lo conosco bene,
spunterà fuori solo al momento giusto. Ma è un po’ timido?
Insomma l’unico pronto davvero è Pino, che non vede
l’ora… quel burattinaccio starebbe solo a correr in qua e là sul palco a
raccoglier applausi! Secondo me non sa cosa lo aspetta!
Ma sarà mai pronto a diventar un bimbetto buono?
S’aspetta, va’…
******************************
Jag fått veta att de håller på att frenetiskt
förbereda sig inför filminspelningen. De kallar det för ”Den längsta dagen”.
Kläder, musik, smink och ljus, precis
som på en teaterscen. Manuset finns (även om det är ofattbart) och de kommer säkert
att ändra det och följa deras idéer… Den här gången framför en kamera. Man måste
lita på regissören då!
Vem vet om Katten och Räven, de två skurkarna,
är redo? De är så hela tiden, vad ska vi säga mer? Det verkar att de inte gör
någonting men slutligen är de bästa av alla. Vilken tur att de är med, de är
det lilla (stora) extra vid varje föreställningen.
Och statisterna då? Hur många är de
egentligen?
Just det! Jag tror att värdshusvärden är
också en liten skurk…
Det ryktas att Fén vill ha ett blåfärgat
hår för tillfället… Jag tror inte på det. Är det sant? Hon kommer kanske att påminna
Lollobrigida, det passar henne.
Syrsan har gått vilse… men jag vet att han
kommer att dyka upp vid rätt tillfälle. Är han kanske lite blyg?
Den enda som är redo på riktigt är Pino,
han ser fram emot att vara där, på scenen, för att springa hit och dit och ta
emot applåderna. Han vet inte vad som kommer att hända, stackars…
Men är han verkligen redo att bli en
väluppfostrad pojke?
Vi får se…
